Jag är en man som är 51år och bor med mina två döttrar som är 11 resp 14år. Vi bor i hus, jag har jobb och inkomst. Mina döttrar är jättefina och snälla. Jag känner mig däremot väldigt ensam. Jag har inte så många nära vänner och förhållanden har inte fungerat. När jag träffat någon som jag verkligen blir förtjust och kär i så lämnar dom mig. Jag har också tagit dåliga beslut och krossat hjärtan och jag vet inte vad som är värst. Att det gör jätteont att misslyckas i relationer vet jag nog allt om. Idag finns inga nära vänner kvar som jag kan prata med. Jag måste vara stark för mina barns skull men innerst inne mår jag jättedåligt och känner mig ensam och värdelös. Det känns som att jag inte orkar resa mig igen. Tänk om jag träffar någon fin människa igen som krossar mitt hjärta igen. Tänk om jag inte träffar någon mer under livet. Jag förstår inte att jag inte går att älska. Jag är snäll och alltid villig att lyssna på min partner. Men någonstans går det bara fel. Jag har haft ett bra och ett dåligt förhållande som båda varat i 8 år vardera. Senaste förhållandet varade i 10 månader och både jag och barnen var så glada över henne. Men så en dag säger hon att hon inte vill mer. Himmelen ramlade rakt i skallen på mig. Vi bråkade aldrig under dessa 10 månader. Vi promenerade ofta i skogen som hon gillade. Vi lagade mat tillsammans och hade en jättehärlig semester ihop. I min värld fattades inget men ändå händer detta. Det gör så ont i hjärtat så jag tror ibland att det ska stanna. Jag har mycket att vara tacksam över men jag gräver ändå ner mig. Jag tycker synd om mina barn och mig själv. Något stort fel på mig är det men jag förmår inte att se det själv och ingen talar om det heller. För mig har uppbrott varit väldigt smärtsamma. När jag själv gjort slut har det handlat om kvinnor som varit våldsamma och omöjliga att sitta ner och prata med. Men dom fina och omtänksama kvinnorna ger mig ingen hjälp att förstå vad jag måste ändra på. När jag är ledsen får jag bara höra att jag är fin. Det blir ju jättefel i mitt huvud. Jag vill inte vara ensam och jag vill vara glad och lycklig i det enkla men det har inte gått så bra. Ibland önskar jag att jag aldrig kom till.
